Why the face?

Jag har alltid trott att det var den ena som fick mitt hjärta att rusa.

Orka, först så välter kattungen ut en hel kaffekopp över hela matbordet OCH alla mina papper från kronis.
Sen välter han ut en hel vas med gammalt vatten över hela golvet.
Sen pissa Alfons ner min nybäddade säng.
Whats next?
Akelius står utanför och bankar och ber mig flytta?

Det är fan nog nu, jag ger upp på riktigt.
Jag skiter i om jag blir vräkt, kastad på gatan, mördad eller om jag blir förlamad.
I DONT GIVE A FUCK!

Det är nu jag på fullaste jävla allvar ger upp.
Jag vill sälja allt jag äger och åka härifrån.
Det eller att ta slut på eländet för all framtid.

Finns ju faktiskt ingen vettig mening med det här när liver bokstavligt talat pissar på en.

Okej... Jag fick ÄNTLIGEN svar från CSN, och då SAKNAR dom uppgifter från mig, eller nej, från skolan saknar dom uppgifter. Så det har tagit dom FYRA FUCKING veckor att komma på det, och nu ska det ta ca FYRA fucking veckor till för att ta ett beslut som REDAN har tagits! Men NEJ!!!! Nu ska jag behöva springa iväg till bibblan, skriva ut dom här papprerna, sen ska jag skriva under, skicka till min skola som sen ska skicka det till mig för att jag sen ska skicka det till csn? Och det här ska jag alltså göra för att få pengar till den 25 AUGUSTI!!! inte Fucking jävla CEPESEPTEMBER!!!
Dom är fucking jävla retarderde idioter hela fucking bunten och man kan ju ställa sig frågan vilka idioter utan fucking utbildning som sitter där på kontoret och inte fattar ett jävla skit.
Fuck this alltså jag pallar inte det här trycket längre.

Stänger av mobilen, sätter på musik på högsta volym och tänker befinna mig under allt i sängen och inte komma fram fören världen bestämt sig för att behandla mig bättre,

Fuck you, fuck this, fuck this fucking life.
Fuck the world and verkligen FUCK CSN!!!!

Är precis vad jag är och har varit de senaste dagarna.
Idag har jag iaf varit utanför lägenheten längre än tio minuter.
och det är ju en framgång..

Ligger just nu i sköna soffan och lyssnar på Purple Hills - D12

Känns som att jag borde göra något, men jag är fortfarande helt förvirrad i skallen och i kroppen...
Blir till att ligga här en dag till tror jag..
Har ju iaf gjort någonting.

Saknar min fru.. Och Han.. Och min älskade Supertjej.

Mina känslor är en hel jävla röra, jag vet inte hur jag känner eller för vem jag känner vad.
Jag kan inte ens skilja på alla dessa känslor längre.
Det är som någon tagit alla mina enskilda känslor i en stor mixer och mixat om allt till en sörja.
Och mina tankar är helt irrationella (måste bara säga att jag först skrev: orationella, haha) och ologiska.

Nu ska jag försöka stänga ner min hjärna och inte tänka alls.
Lucifer ligger i mitt ansikte och kurrar så nu ser jag knappt heller..

Ska jag vara helt ärlig mot er nu så har jag verkligen varit ett vrak sen i Fredags.
Har fortfarande inte duschat eller tvättat bort sminket. Kan inte ens komma ihåg om jag har borstat tänderna under dessa dagar heller.. Jag har varit ett fucking kolli. Lägenheten ser för jävlig ut och inte ens prinsarna har mat..
Snacka om att vara ett vrak..

Men imorrn ska jag försöka ta tag i mig själv.. duscha, städa upp, plugga och möta C.
Får se hur mycket av det jag orkar, men möta C och ta en dusch ska jag iaf göra.
Och självklart ska jag fixa riktig mat åt prinsarna.

Nu ska jag dejta kuddarna och försöka sova ordentligt..
Vore skönt med lite riktig sömn.

Godnatt mina små vänner.

(hahahaha Och DÄR gjorde jag det! )

Nu har jag kollat på Eclipse, och jag kan knappt bärga mig innan nästa film kommer ut!
Ska se till att kolla på alla fyra i sträck då så man är med lixom.

Ligger fortf i soffan och vet inte vad jag ska ta mig till..orkar knappt röra mig.. och det är svårt att andas. pulsen går fortf i hundraåttio och jag kan inte göra något för att lugna ner mig själv.

Det gör så ont inuti mig att det känns som någon kör tusen nålar runt mitt hjärta..

Den oändliga historien gick på tv idag, så jag lugnade ner mig något, och tills dess att Natacha kom så hade ångesten lagt sig lite, nu har bara hjärtat dunkat på i hundraåttio de senaste timmarna. Men så vi slapp psykakuten iaf.

Nu ligger jag i soffan och strökollar på Happy Gillmore på tv, ska snart laga till lite lasagne och sen vet jag inte riktigt. Ska iaf inte göra något vettigt. det är en sak som är säker.
Hoppas på att få möta C en sväng och få en kram och ta en cigg typ, men hon jobbar till ett så det är bara att hoppas att hon orkar.


Btw har jag inte hört ett pip än...

ångest kommer nu krypande som en ond ande i min kropp..
Luften trycks ut ur mina lungor och jag vet inte vart jag ska ta vägen för att klara av det här.
Jag måste få hjälp av någon.. för jag klarar inte det här och jag vet inte hur jag ska överleva dagen ens..

Alltså, är det här något slags fucking skämt?! Vem är DU som tror dig kan komma och säga till mig att jag är en bortskämd unge när jag inte får ett fucking skit?
jag får ta mig fan inte ens flytta tillbaka till min egen jävla mamma om jag så hamnar på gatan för fan!

Så fuck you. Är det någon som är "spoild" är det ju du som får ALLT!

du vet att jag älskar dig men du måste tänka igenom dina handlingar ibland.

Det var länge sen jag hade sådan här ångest.
Det krampar i hjärtat och i hela kroppen och det känns som att jag inte har något syre i hela mig.
Det känns som att hjärtat och andningen slits ur kroppen på mig och att det inte är jag som bestämmer över mina egna känslor...

Det känns som att allt går åt helvete och jag är mer än redo att ge upp.

Det är ett tryck i hela min kropp som inte försvinner. Och känslan jag känner går inte ens att beskriva med ord.
Jag vill försvinna, för jag vet inte hur mycket mer jag orkar.

Snart ger jag upp..

Hur mycket ska en människa behöva tåla egentligen?
Hur mycket skit ska man behöva gå igenom för att få något bra tillbaka?
Hur mycket ska man behöva göra för andra för att få något tillbaka?
Hur länge ska jag behöva kämpa med min ångest?
Hur lågt ner ska jag behöva hamna för att någon ska se min ångest?
Hur långt ska det här gå utan att någon hör mig skrika på hjälp?

...Hur mycket längre kan jag ljuga för mig själv och alla andra att allt är bra?....

Har jag på mig att betala tre hyror.. yäy.......

Sitter fortf och lyssnar på deppmusik, trots att det var flera timmar sedan jag bestämde mig för att skippa det.
Har inte ätit något heller sen jag fick lite macaroner och köttbullar av grannen..

Jag önskar verkligen att han hör av sig..

Lina åkte för några timmar sedan..
Sitter nu i soffan och har insett vad det är jag förlorat..
Jag trodde aldrig att jag skulle förlora en vän i samma veva.. Och dessutom inte honom.
Men det gjorde jag. Och det känns inte bra det här, det känns rent ut sagt förjävligt om jag ska vara helt ärlig..
Och ont som fan gör det..

Jag borde göra något, jag borde inte bara sitta här hemma alldeles ensam och lyssna på deppig musik. Jag borde inte. Men jag känner verkligen inte att jag har ork till något just nu.
Jag känner mig alldeles tom inombords.

(En bra sak är att vi mailade på ett hus i morse, han ringde för några timmar sedan och mailade sen bilder på huset, jag gillar det helt klart, så nu ska bara L få se korten så får vi se om vi ska åka och titta på det)

För jag är mer än villig att flytta ifrån den här hålan, för helt allvarligt, det finns inget här som håller mig kvar förutom Natacha och Cattis...
(missförstå mig rätt, det finns massa fler människor jag bryr mig om och älskar)


Dom som har betytt något den här tiden försvinner bara längre ifrån mig, och då känns det som att jag bara kan dra härifrån i samma veva.


Nu kryper det en fluga på mig och jag borde ta ett ryck och dra en dusch..