Ångest.

Det var länge sen jag hade sådan här ångest.
Det krampar i hjärtat och i hela kroppen och det känns som att jag inte har något syre i hela mig.
Det känns som att hjärtat och andningen slits ur kroppen på mig och att det inte är jag som bestämmer över mina egna känslor...

Det känns som att allt går åt helvete och jag är mer än redo att ge upp.

Det är ett tryck i hela min kropp som inte försvinner. Och känslan jag känner går inte ens att beskriva med ord.
Jag vill försvinna, för jag vet inte hur mycket mer jag orkar.

Snart ger jag upp..


Hur mycket ska en människa behöva tåla egentligen?
Hur mycket skit ska man behöva gå igenom för att få något bra tillbaka?
Hur mycket ska man behöva göra för andra för att få något tillbaka?
Hur länge ska jag behöva kämpa med min ångest?
Hur lågt ner ska jag behöva hamna för att någon ska se min ångest?
Hur långt ska det här gå utan att någon hör mig skrika på hjälp?

...Hur mycket längre kan jag ljuga för mig själv och alla andra att allt är bra?....



Maybe our relationship
Isn't as crazy as it seems
Maybe that's what happens
When a tornado meets a volcano
All i know is
I love you too much
To walk away though...



Kommentarer
Postat av: Lina

Älskade Malin!! Snälla svara när jag ringer!!!

Orolig!!!

2010-08-20 @ 16:22:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0