Why the face?

Är precis vad jag är och har varit de senaste dagarna.
Idag har jag iaf varit utanför lägenheten längre än tio minuter.
och det är ju en framgång..

Ligger just nu i sköna soffan och lyssnar på Purple Hills - D12

Känns som att jag borde göra något, men jag är fortfarande helt förvirrad i skallen och i kroppen...
Blir till att ligga här en dag till tror jag..
Har ju iaf gjort någonting.

Saknar min fru.. Och Han.. Och min älskade Supertjej.

Mina känslor är en hel jävla röra, jag vet inte hur jag känner eller för vem jag känner vad.
Jag kan inte ens skilja på alla dessa känslor längre.
Det är som någon tagit alla mina enskilda känslor i en stor mixer och mixat om allt till en sörja.
Och mina tankar är helt irrationella (måste bara säga att jag först skrev: orationella, haha) och ologiska.

Nu ska jag försöka stänga ner min hjärna och inte tänka alls.
Lucifer ligger i mitt ansikte och kurrar så nu ser jag knappt heller..