Why the face?

Jag är så trött på att alltid göra saker för alla andra.
Att alltid ställa upp för folk och få skit tillbaka.
Att alltid kämpa som ett fucking djur och ändå inte få cred för det.
Att man inte får något tillbaka TROTS att man kämpar och är värd det
Jag är sjukligt less på att ha känslor för någon.
Jag är ännu mer less på att jag inte bara kan förtränga det som alltid annars.

Men mest av allt är jag less på att det verkligen är SUPER kallt i min säng och att jag inte har någon att dela den med.

Medans jag nu sitter här och skriver så kan jag fan passa på att "prata" lite med dig;
(du vet vem du är)


Du vinner stumpan.
His all yours, hoppas du känner dig lättad och glad nu lilla vän.

haha, jag borde ha gjort det här för länge sen, men det är så jävla kul att få höra att du faktiskt tror att jag bryr mig om vad du säger eller gör.
Jag är både bättre, snyggare och charmigare än du,
eller vänta när jag tänker efter så är jag verkligen allt det du inte är och lite till, och det vet du lika väl som jag.

Men både du och jag vet att jag egentligen bara är en i mängden och att det kommer vara flera tjejer efter mig,
det var bara det att den här gången gick det lite väl långt va?
Och du lilla vän, du är inte någon speciell och har du inte märkt att det är dig han behandlar illa?
För ärligt talat, jag har inga som helst privilegier gentemot dig och jag får ligga med din pojkvän om jag vill.

Och en sak som jag inte kan sluta fundera på, det är hur det kommer sig att du riktar din ilska mot mig och inte mot han?

Du måste veta att det faktiskt fanns en tidpunkt då jag tyckte synd om dig [jag är inte helt utan hjärta] för att jag låg med din pojkvän och att jag kände att jag kanske borde sluta träffa honom, MEN; Du är så fantastiskt jävla rolig att det var omöjligt att sluta, med dig händer det ju saker ALL THE TIME och dessutom så hade jag känslor för honom.

Det gick lite väl långt sen kan man ju tycka, då du sparka min hund och mordhota mig?

Då var det fan inte lika synd om dig längre, utan då handlade det enbart om att få dig att må så dåligt som möjligt.
Och med tanke på att din pojkvän har spenderat fler helger i min säng än i din den här sommaren så antar jag att jag har lyckats ganska bra med det, visst.

Jag tänker inte få dig att tro att han och jag aldrig kommer ha kontakt igen för det kommer vi att ha.
(du vet varför)
Men jag tänker backa medan jag fortfarande är rak i ryggen och har stoltheten kvar.

Du å andra sidan borde bara svälja din, be om ursäkt; TILL DIG SJÄLV, och sluta vara så fucking blind.
Det stjälper mer än det hjälper tjejen.

Det känns som att jag i skrivande stund kommit på tusen saker till att skriva, eller kanske inte, kanske är det redan för mycket, det känns som att det kanske räcker med att säga att du vinner...
men jag har alltid haft behov av att förklara saker och ting.
Jag är dock medveten om att det här kan göra saker och ting mycket värre samtidigt som det kan bli bättre.

Nu sitter jag och funderar på om jag verkligen borde posta det här inlägget eller om jag ska skita i det och rådfråga min Fru innan...

Lets put a pin in it.



[Fick klartecken av Fru, så vi kör]