Why the face?

Okej, let see hur vi ska försöka förklara den här kvällen..

Jag skulle helt plötsligt ut på krogen med två vänner, när jag sen är på väg in så visar det sig att även Han ska in till samma ställe... Och det är ju garanterat bäddat för kaos.

Vi alla vet vad jag känner för honom, och att då umgås med både K och Han är ju helt vansinnigt puckat gjort.
så jag tänkte i mitt stilla sinne att jag pratar med honom innan och ber honom hålla mig på avstånd om jag blir för närgången. Det tyckte helt uppenbarligen inte Han var en bra plan..
Anyhow, för att göra en lång historia kort så blev jag irriterad och det small till i min hjärna och jag tror jag skicka ett ganska långt sms, dock kommer jag typ bara ihåg det sista och för att citera (på ett ungefär haha) så skrev jag att han skulle dra och att BRA då hörs vi inte av igen.

Eller något i den stilen, sen bad jag honom även att inte svara för att jag inte bryr mig.

Vi drog iaf iväg till krogen och hade ganska kul, även om jag var låg, för det är ju trots allt så att jag egentligen inte alls vill att han försvinner ur mitt liv..
Träffade på två gamla vänner oxå :) riktigt otippat.
När jag senare drar in på toa och kommer tillbaka så är grabbarna borta?
Så jag plockar ihop min väska och går ut och tar en cigg och ska försöka få tag på dårarna.
Då har dom stuckit? För den ena blev utslängd, men då blev jag sur som fan och tyckte att yeah men då kunde dom iaf ha väntat utanför, men dom hade redan dragit med tuben dom idioterna, så jag flippa ur helt utanför krogen och skrek rakt ut i telefonen; MEN DÅ KAN DU DRA ÅT FUCKING HELVETE! FATTAR DU DET!
Haha tjejerna som stod i rökrutan på krogen bara titta på mig och ba, vill du du prata, så jag berätta ALLT och dom tyckte inte om honom alls för att han dragit.

Men efter det så står jag utanför tuben och ber Han komma, han svara inte ens, och jag var tvungen att träffa någon innan jag bröt ihop helt, men där brast det och jag totalflippa, börja fucking stortjuta och hörde av mig till Hans kompis, som dessutom, kom "ditspringandes" och jag kasta mig in i hans armar och började hulka som ett litet barn, men du, E, du ska ha ett STORT tack för att du kom och för att du lugnade ner mig något.
Jag vet inte vad jag har sagt exakt, men jag tror jag kommer ihåg en del, vet att jag verkligen inte brydde mig om K överhuvudtaget utan var helt förstörd över vad jag hade gjort mot Han...

Jag började iaf bege mig hemåt och förutom E som var kvällens riddare i skinande rustning så träffade jag en tjej på tuben som lånade mig hennes mobil för att få tag i folket som var försvunnet.
Så TACK du snälla tjej, Matilda? 

Har genuint bett om ursäkt och jag fattar inte vad jag gjort alltså, jag fattar inte hur jag tänkte.
(eller jo det gör jag, och jag var nog mest ärlig, men saken är den att jag kanske skulle avslutat smset på ett annat sätt)
Jag har nog sagt förlåt fyra gånger och jag menar det verkligen.. men har inte hört ett ljud.
Det värsta är att jag nog inte kommer få träffa honom igen..
Jag är rädd att det här är IT.. Att det är över..
och det känns helt fucking fruktansvärt ska ni veta.

Så läser du det här, Förlåt igen för att jag sa att jag inte bryr mig, för det gör jag uppenbarligen, förlåt för att jag kanske förstörde din kväll, förlåt för att jag är en sådan dåre och förlåt om jag sårat dig älsk...